Originalfilmerna består egentligen av små kortfilmer, som i mer eller mindre grad är kopplade till varandra. I den amerikanska har det stramat åt det hela en aning, skapat en ramhandling lyft in förbannelsens ursprung som fanns med i första Ju-On.
Vad handlar då filmen om?... Ett hus med ett mörkt förflutet. Ett västerländskt par som utbytesstuderar i Japan. När de två möts så händer det saker..
Vad är då bra med remaken:
1) Att stora delar av skådespelarna är kvar, i och med att filmen utspelar sig i Tokyo så kunde Takashi Shimizu återanvända sina skådisar från de tidigare filmerna. Viktigast är ju naturligtvis Yuya Ozeki som Toshio, som återigen gör sitt paradnummer som världens mest skrämmande japanska unge.
2) Att de inte kompromissat för mycket med originalvisionen. Remaken håller sig rätt bra till sitt källmaterial, och man skulle utan att tveka kunna kalla den här filmen för Ju-On 5 istället, eftersom inget i filmseriens 'Canon' motsägs.
3) Ryo Ishibashi. Sköter sin polisroll väldigt bra, må jag säga.
Vad som inte är så bra:
1) Ramhandlingen, som jag ser som rätt så onödig. hade varit bättre ifall de hade låtit allt vara lite mer diffust, som i originalfilmerna. Men å andra sidan så var de väl tvungna att ge de västerländska huvudrollsinnehavarna lite större roller än de annars skulle ha.
2) Ted Raimi. Alltså, ok. Han känner producenten, eftersom det är hans bror, men måste han vara med i ALLA filmer som Sam har ett finger med i.
Nåväl. Filmen i fråga är bra mycket bättre än det praktfiasko som var remaken av 'Ring'. Till mångt och mycket beroende på att miljön och skådespelarna behållits. Dock så lider filmen lite av den övertydlighet som tydligen måste in i remakes (det var det som totalförstörde Ring, att allt måste skrivas på näsan så dumma amerikanare (eller nåt) skall fatta vad som händer. Dock så klarar filmen sig bra ändå.
Betyg: 7 av 10 (originalet: 9 av 10).
