167 replies to this topic

[TFels]

Har just läst "specialutgåvan" av SSS nr 13. Här kommer lite åsikter.

Framsidan
Ritad av mig, förbättrad av Sebastians layout med det svarta och de olika texterna. Ser klart bra ut tycker jag. Bilden blev aningen suddig här och var, något jag inte märkte när jag jobbade med den på datorskärmen. Själva numret (#13) syns lite dåligt. Kanske samma sak där, det syns bra på skärmen, men blir nåt annat i tryck. Jag hade gärna sett att mer av Ghasts rock hade synts, eftersom jag jobbat en hel del med det. Ser att ni valde den gamla klassiska Nordens Stjärnor-logon, trots att serien utspelar sig i modern tid (och borde haft den moderna logotypen). Om jag får gissa varför så beror det på att den moderna är lite svåranvänd, svårplacerad.

Ledarsida
Snygg, tilltalande, inbjudande. Kanske en liten aning rörig. Texten av Johan är personlig och trevlig. Texten i datorskärmen nere till vänster är inte helt lättläst.

Butiksguiden
Inte mycket att säga kanske. Se till att få upp antalet butiker, det är lite tunt nu. Det heter inte "våran", det heter vår (överst på sidan).

Ångestmannen
Jag skriver om alla sidor här även om de är utspridda. Det är en rolig serie som verkar ta sig. Ser gärna Ångestmannen i fler nummer. Men skrattar väl inte, men jag tycker det är ganska roligt ändå. Det är väl lagom med 2-4 sidor, nåt sånt där. Tyvärr blir gråskalorna lite för mörka.

Grefven talar
Infosidan om Nordens Stjärnor. Snyggt med vit text på svart bakrund! Och grevehuvudet uppe till höger är roligare än det som varit förut. De mörkgrå partierna är visserligen snygga men gör det svårläst. Kanske kan texten vara lite mer informativ. Nåt i stil med att "jag under åren samlat ihop min brokiga skara hjältar" eller nåt sånt. Och något om var äventyret tar sin början kanske, för det är inte alltid helt tydligt. Tyvärr tycker jag inte att bilderna på hjältarna är riktigt representativa. Det är väl bara Lon och Plågaren som lätt går att känna igen, möjligen Pantern också. De andra känns anonyma och man får gissa när man läser serien.

Nordens Stjärnor
En innehållsrik och ganska välberättad story med många spänningsmoment. Mycket hinner hända och man vill läsa fortsättningen. Figurerna har även fått övertygande personligheter och känns tilltalande på olika sätt. De är lagom många, men borde kanske ha introducerats en eller några i taget. Nu blir det lite svåröverskådligt med alla på en gång, särskilt när en tar av och på sig masken. Och så nämns de sällan vid namn (hjältenamnen). Det är en svår konst att få in deras namn på ett naturligt sätt i dialogen, men jag tycker att man får försöka. Helst ska läsaren inte behöva memorera namnen för att veta vem som heter vad. Lite förtydliganden om deras krafter hade också suttit bra. Vem kan göra vad? Men annars var det en underhållande story. Bilderna har både styrkor och svagheter. Mario laddar dem med mycket energi, vilket gör dem spännande att titta på. Det är väl hans största styrka som serieskapare, en stor tillgång måste jag säga. Han är även bra på personliga och uttrycksfulla ansikten. De blir nästan som porträtt ibland. Å andra sidan slarvar han här och där med lite krattiga streck och fattiga bakrunder. Ett problem till är att man inte alltid vet vem som är vem av figurerna, även om han förbättrat sig på det området. Men på det hela taget så passar hans stil till äventyret och det är klart underhållande läsning.

Licence to kill
Numrets specialserie. Klurigt manus, inte helt lätt att alltid hänga med. Vem är kompis med vem? Men själva klurigheten är väl en del av grejen och i slutet faller det på plats rätt snyggt, lite utöver det vanliga. Jag ska inte gå in för mycket på storyn eftersom det är en fråga om rättigheter och hur mycket serien fick spridas. Men teckningarna kan jag väl omnämna generellt antar jag. Snyggt är första tanken. Men vissa uppslag ser lite plottriga ut. Det saknas svarta ytor som reder upp formerna. Jag antar att det är för att serien egentligen är tänkt att färgläggas. En aning slarvas det med perspektivet också, men det blir rätt snyggt ändå. Mycket bra ansiktsuttryck, bildvinklar, variationer, levande linjer och en skön känsla i bilderna. Det är en stor talang som tecknar detta.

Mikael Bergkvist intervuad
Jättetrevlig intervju. Informativ och personlig på samma gång. Layouten hade kunnat vara lite mer luftig, men det var nog ändå viktigare att få med så mycket innehåll som möjligt. Mer sånt här, men det vet ni redan.

I kommande nummer
Fräck sida som lockar. Mycket energi. Enda plumpen är Silverhöken som tuschats slarvigt av Mario. Det andra han har med här på sidan ser ju jättebra ut.

Förgöraren prolog
En liten bakrund till den kommande stora storyn. Funkar som sådan. Men särkilt mycket information fick man inte. Vilka är de här snubbarna och varför vill de härska? Det kommer vi kanske få veta längre fram? I alla fall var de rätt olika designade vilket var bra. Kul att se både Napoleon Cross och Marc Saunders, dessutom i samma scen. Snygg inledning också, med fiskarna i vattnet. Den sätter stämningen rätt skönt. Inför fortsättningen, ha tydlighet för läsaren i åtanke. Teckningarna funkar. Man fattar vad som händer. Enda otydligheten är sista rutan på sid 51. Först trodde jag att den svarta figuren var Cross, utklädd. De vänder sig ju mot honom. Skulle för övrigt gärna se mindre slarv i tuschningen. Vissa små linjer sprätter iväg åt olika håll och ser lite vingliga ut. Men fortsätt att teckna så förbättras det också. De grå bakrunderna är så mörka att det gör det svårt att urskilja bakgrunderna. Det blir ju ofta lite mörkare i tryck. Förväntningarna på fortsättningen är i alla fall rätt höga.

Vi är SSS-redaktionen
Har ni inte redan presenterat er förut, med ganska snarlika texter? Jag känner ju igen en hel del där. Det vore mer angeläget tycker jag att presentera själva tidningen istället och bjuda in läsarna att själva skicka in serier.

Baksida
Snygg, både teckning och färg. Akta bilen, klockrent.

På det hela taget var det ett bra nummer, ett av de bättre, helt klart. Det blir ju dessutom alltid snyggt med svart på omslaget. Och dessutom i glansigt tpb-format. Tidningen har fått en alltmer skön och personlig stil tycker jag. Bra jobbat!!! Kör på!!!

[Sret]

Tack Tfels. Det du nämnde har jag själv haft i tankarna den senaste tiden, men det är bra att jag fick se det svart på vitt. Det är kritik som jag ska ta med mig i framtiden.

[DanielSchenström]

Som vi väntat, men nu är den i våra händer.

Nummer 13!
13 är ju ett känt oturstal och nog finns det lite otursgrejer som det som hände med Marc Saunders-serien. Och det som hände med rockslaget på Ghasts arm där Jokern från Fels inspirationskälla fanns med. Den svarta bården är snygg, placeringen av "nummerrutan" är det inte, den känns lite bortputtad. Logotyperna ser bra ut, men undertexterna till En Hobby för alla hade mått bra av en tunn vit bård tror jag för högre kontrast.

Ledarsidan
Överlag känns den livlig och det gillar jag. Lite ljusare bakgrund till ledaren hade varit trevligt för att ge det mer kontrast, vilket är viktigt när det gäller text. Och som Thomas nämnt, lite tydligare typsnitt i datorskärmen hade inte skadat.

Butiksguidesidan
Ser bra ut, informativ.

Ångestmannen
Jag tycker att serien känns skönt svensk, den fångar den svenska andan på ett sätt som ingen annan serie vi har haft med gjort. Och det tycker jag är bra så att allt inte känns som USA-serier av svenska skapare. Tycker också att stilen känns helgjuten.

Grefven talar
Min åsikt är att sidan kunde använts bättre. Gjort textstorleken mindre och haft med korta profiler på hjältarna likt i nummer 11. Lite mörk blev sidan.

Nordens Stjärnor: En hobby för alla
När det gäller teckningarna så gäller allt det jag sagt förut om Marios grejer. Dialogen varierar från bra, till lite krystad, den fungerar bäst i hjältarnas fina pikar till varandra. Manuset i sig tycker jag är väl balanserat mellan action och stillhet och storyn rullar på i bra takt.

Skuld betald till fullo
Jag vet inte vad det är med mig och Marc Saunders. Har ju läst det Mikael lade upp online förut och köpte första numret av Agent etc, men jag har både svårt att hänga med och att orka läsa klart det. Mikaels teckningar är riktigt bra för det mesta så dem kan man ju i alla fall titta på. Jag läste krtik Mikael hade fått på en blog om att han bara kunde rita ansiktsuttryck där folk var hårda och seriösa men det tycker jag långt ifrån stämmer.

Intervju
Intervjun hade bra frågor och en del roliga svar och det är alltid kul att få reda på anledningar till saker i serierna och vad som är en skapares mål.

Förgöraren
En hel del som händer och inte mycket man förstår men det kommer väl. Demoner av den sarkastiska generationen brukar man inte se så ofta, inte heller demoner som klär sig som kommandosoldater. Huvudsaken är att det hänger ihop med den riktiga serien när den drar igång. Mer tid på teckningarna behövs definitivt.

Redaktionssidan
Snygg men onödig.

Baksidan
Tycker baksidan är snyggare än omslaget, med layout och text. Kanske använda den fonten även på omslagstext, undantaget logosarna?

Ska bli spännande att se hur nummer 13, nonlimited blir.

[Virtus]

Här får man både bra och dålig kritik, och det tackar vi för. (Fast det jag tackar mest för är väl att ni slutar tjata om ifall vi skickat tidningarna eller inte!) XD

Jag täckte medvetet över Jokern med Thomas tillåtelse för att jag inte ville riskera rättssvårigheter. Nu råkade vi ju ut för det ändå av helt andra orsaker, men det är nu löst igen.

Snubbarna i början av Förgöraren var inget annat än offerlamm i Ahrimans ritual som kommer specificeras i del 1 och är menade som subtila nods till Stefan Nagys karriär. Det här är inte en historia om dem, utan en historia om Napoleon Cross och Ahriman i första hand. Och om du tror att den mörkklädda personen är Cross, så tror jag inte att det blev så stor förvirring, för det är precis så det är. ^^

Tack vare Mikael Bergkvist, så har "specialutgåvan" blivit den ordinarie utgåvan efter att han klarat upp rättighetsfrågan, så vi kommer garanterat kunna sälja den här tidningen till butikerna snart. (dvs så fort we get our act together!)

[TFels]

Om ni trycker en upplaga 2 av nr 13 så kan ju Jokern få titta fram lite på den. Han är ju ändå med i Licence to kill. Leta så hittar ni honom. Eller så är det för sent för att ändra nu...?

Förvirringen kring Cross är alltså löst. Det innebär ju att snubbarna som samlats inte kände till varandra sedan tidigare (för i så fall hade de fattat misstanke mot Cross redan från början).

Känns ju jättebra att specialen blev den ordinarie, så slipper vi mer förvirring kring detta.

[PredaBot]

Angående gråskalorna i Ångestmannen och bakgrunden till Greven talar...

Problemet där, är nånting som jag har sagt åt grabbarna igen och igen och igen, men som inte nån verkar vilja lyssna på.

Det är det faktum att direktkonverterad färg till gråskala blir i 99% av fallen INTE bra! >_<
Det har att göra med att alla färger har olika luminans, ljusstyrka helt enkelt, och dom ljusstyrkorna är ofta inte särskilt annorlunda, så när det översätts till gråskalor, så blir det ofta väldigt svårt att följa en serie, då allting blir "jämngrått".

Om man vill vara säker på att färg ska bli bra i grått, så måste man göra justeringar under färgläggningsprocessen, genom att lägga ett gråskalelager ovanför sin färg, så man på en gång ser hur det blir, och därefter kan justera färgerna så det blir tillräckligt bra kontrast, som kan leda läsarens öga under serieäventyrets gång. =)

Det bör nämnas att det här är ett problem som drabbar våra kära konkurrenter i den kommersiella sektorn också. Agent X9 som också är i S/V har ofta samma problem, där dom inte spårar upp det ofärglagda materialet, utan gråar ut det färglagda, till ett väldigt mörkt och disigt resultat.

[TFels]

Glöm inte Förgöraren, den var också för mörk. Men menar du att de grålägger med färg? I så fall, varför gör de det?

[PredaBot]

Förgöraren vill jag minnas verkade inte så farlig ändå?

Men varför man gör det, är helt enkelt för att det går snabbt. Har man redan färglagt något, så känns det ju inte direkt helkul att sen grålägga det också... Men resultatet blir därefter.

Edited by PredaBot, 25 June 2011 - 13:59.

[TFels]

Aha, det är tänkt att bli i färg från början, men sedan ändras det till svartvitt, eller?

[PredaBot]

Jao, iallafall i dom fall jag nämnde.

[Virtus]

Låt mig elaborera: Cross poserade som Professor X för att nästla in sig i den här gruppen. Folk som läst tidigare Dark World-äventyr har sett Professor X, men då Nagy gick bort innan han kunde jobba vidare på honom och själva Black Circle så var karaktären och gruppen ett oskrivet blad som jag kunde jobba in som en fortsättning ifrån där vi såg Cross sist. Vi såg att Professor Xs plan gick i lås, vad hans plan var kommer vi att avslöja längre fram. Hans roll är dock liten, men ändå betydelsefull för hur resten av historien breddar ut sig.

Och jag använde inte en enda skvätt färg i gråskalandet av Förgöraren, Lars, och det blev tydligen fel ändå. Shit happens, som min mamma säger. Spelar ändå ingen roll då Ka-Blam slutat med PDF-förhandstittar på trycket så vi kommer inte att kunna se hur det blir längre.

[TFels]

Aha, det var Professor X som Cross var utklädd till. Hade ingen aning om det. I kommande delar, introducera gärna färre figurer i taget och förklara mer (utan att göra det övertydligt, en mycket svår balansgång).

Det var inte Lars som sa att Förgöraren blev mörk, det var jag. Grålägg med måtta kan man väl säga, sparsamt. Det blir lätt för mörkt i tryck (pga svällning) och svårt att se strecken. Om tryckeriet hade använt mer glansigt papper så skulle det bli lite ljusare.

[MikaelBergkvist]

Jag vet att Stefan skulle ha älskat hur ni hanterade hans figurer, såpass kända jag honom. Snyggt jobbat.

[Virtus]

Jag trodde jag var tydlig med "Min vän sa att smyga omkring som Professor X kunde vara farligt." som Cross's inre monolog, men meh. Jag kommer återkomma till det längre fram, får hoppas det blir tydligare då.

Tack, Mikael, det känns bra att veta att jag hedrar hans minne.

[Sret]

Men "en Hobby För alla" var inte allt för dålig för att vara någons första manus eller?

Edited by Sret, 13 August 2011 - 02:28.

[TFels]

En hobby för alla var ett mycket bra debutverk!

[Pepe]

"En hobby för alla" håller alla mått....!
Rolig, spännande, lättsmällt kryddat med action. Som en bra serie ska vara.

[MikaelBergkvist]

Det här forumet borde haft en 'gilla' knapp man kunde trycka på.

[Den Gröne Hämnaren]

Ja, det finns visserligen en gilla-knapp för trådarna, men ibland känner man att man skulle vilja ha en för särskilda inlägg också.

[Sret]

Angående En hobby för alla, för att erkänna en sak så körde jag ganska hårt på att man skulle ha lite förkunskap om universumet, exempelvis läst tidigare nummer så att man hade lite koll på tidigare karaktärer. Ett misstag nog inte kommer att göra om.

[Peral]

Varför var det ett misstag, bakgrundskoll är tycker jag en av de viktigaste delarna i arbetet med en serie! Ni har dessutom det ovärderliga omfattande PDF-filen om Nordens Hjältar som dock ligger långt före serieskapandet, vilket kan vara ett problem.

[Sret]

Jo men det var ett misstag för alla som läser kanske inte har tillgång till all fakta.

[Peral]

Då kan man fråga efter karaktärsbeskrivning, eller också kan ni annonsera länken till denna ovärderliga guide tydligare. Ni kan också bifoga länken till alla som annonsera sitt intresse att bidra till Nordens Stjärnor. Jag ser inget fel i ditt krav.

[Den Gröne Hämnaren]

Jag tror han menar att den kräver att läsaren ska ha läst på.

[DanielSchenström]

Idag dök det upp ett kuvert med smaskigt innehåll. Det fjodertonde numret och första numret i dess nu 6.åriga existens!

Nummer 14!

Omslaget
Omslaget, själva bilden fungerar inte så bra märker jag nu när det ska till logotyper och lite texter, det blir för plottrigt. Själva tesxterna är bra, och logosarna också fast jag är ingen fan varken av SSS egna nya logo eller Förgöraren.loggan. Vad jag däremot gillar är den nya spore-ikonen. Den är mycket mycket bättre än de tidigare varianterna, och fast den inte säger "ikoniskt svenskt" så tycker jag den är värdig att vara en märkeslogga/ikon för tidningen. Kudos till designern av den!

Ledarsidan
Ledaren har en väldigt sjysst stil i språket och tonen som jag gillar. Det finns en del jag inte gillar här också, typsnittet för runrikerna är en, sen vore det snyggt om man koppla skaparna till serierna och inte bilderna, nu förstår man inte vem som skapat vad förän man läst själva serierna. Kul att se hur många vägar det finns att nå SSS nu. Webnärvaron är mycket bättre än på min tid.

Ångestmannen
Gillar Bondagedelen bättre än den inledande, mest just för att jag inte alls tycker att han ser ut som ett manligt könsorgan. Stilen är ju väl utvecklad men själva poängsekvenserna kan nog putsas lite på. Exempelvis tror jag att om man spegelvände sista rutan i bondagedelen så skulle den ha bättre effekt.

En Hobby för Alla del 2
Jag har ju inte börjat arbeta med andra som ska teckna mina manus förän nu med mitt arbete med Golden Gang i princip så först nu inser jag hur mycket det kräver av författare och tecknare. Mario gör mig lite kluven. Han kan rita det mesta och har en dynamisk stil, men det syns att det gått fortare att rita en sida av den här serien än sidan i slutet av Förgöraren. Jag skulle hemskt gärna se mer svärta och lite putsning så att det ser mindre framjäktat ut. Något jag tycker mig se som är bättre är ansiktsuttryck. Berättelsen i sig är bra och dialogen fungerar väl. Ibland kan jag tycka att den kan vara lite tydligare som sekvensen där skeppet susar fram från Gromköping till över London. Varför flyger de inte av direkt om skeppet flyger så fort exempelvis. Sådant blir man bättre på med tiden, man lär sig när man kan studera sina färdiga verk vad som man kan förbättra.

List och Styrka
Seriens berättelse har vad jag skulle kalla en svensk känsla, något som de trikåserier de flesta av oss levererar till SSS inte har, och det tycker jag är positivt för förutom våra hyllningar till superhjälteseriens hemlands serier så vore det kul att kunna få en superhjälteproduktion som känns genuint sprungen ur vår lokalkaraktär. Berättarmässigt är det några intressanta stilgrepp och rutlayouter som känns friska, men tempot känns lite off ibland. Exempelvis tror jag att den allra första rutan skulle blivit mycket effektfullare som splash (helsida) och då fått med Logo och creds. Det är ett intressant upplägg på historien som jag tyvärr sabbade genom att snabbläddra innan jag läste och jag tror karaktären kan bli kul att följa med sin unika förmåga.
Teckningsmässigt så känns det som en stil som är på väg men inte nåt fram till där den känns helgjuten. Och vi får med full frontal nudity trots ka-blams regler!

Svenska Superserier besöker Judiska Muséet
För det mesta bra skriven artikel, men jag känner lite irritation när jag läser lite av dialogen vilket jag alltid gör när jag tycker folk har felaktiga argument eller slutsatser. Imponerande mycket text, men huu, använd ett annat typsnitt än ett som ska se mjukt/handskrivet ut om ni vill särskilja personerna på det sättet. Jag rekommenderar att ni tittar på någon av tidskrifterna som avhandlar antingen språk eller de som har många intervjuer för hur man får sånt bra. Mycket levande ingress och avslutning.

Förgöraren del 1
Det jag sagt tidigare om Sebastians teckningar gäller fortfarande. Men jag vill inleda med lite ogillande (sorry för allt negativt) och det är gråläggandet. Jag gillar inte alls de snygga effekterna som metallgradienter och gläns eller fraktalmönster från en dator när de används ihop med teckningar som inte ligger på samma nivå. Jag tror en bättre approach är att kolla åt mangahållet med ljusare och plattare gråläggning, eller den lite slarvigare stilen som kännetecknar merm målade stilar. Berättelsen är sjysst med de bästa sekvenserna mot slutet där vi inte ser vad som pågår som när Ahriman skjuter jättekanon medan STHLM Utopiagänget tittar på.

En reflektion jag gjorde medans jag smälte intrycken från serien är våra olika manusförfattares olika approacher, framför allt till dialog och hur man berättar olika saker samt antalet rutor där saker visas. Jag tycker det är distinkta röster som hörs vilket är bra. Elofs karaktärer känns spontanare än de karaktärer som Sebastian styr över som ger intrycket av att tänka genom sin dialog innan de säger den. Elofs berättelse har högre tempo medan Sebastian väljer sina rutor mer som en filmare/filmregissör. Det är också intressant för mig att studera och reflektera över med mina egna manus, hur man visar rätt saker och hur man varierar tempot i en berättelse,

Gediget och välbalanserat nummer.