Lite att tänka på:
- Ingen namedropping. Det här hemma i "Vad tittar du på"-tråden i Medlemshörnan.
- Betyg är valfritt men vi förutsätter att du skriver lite om vad du tycker om filmen. Vi gillar visserligen hela avhandlingar men två, tre meningar är fullt godtagbart.
- Har filmen en egen tråd så posta ditt omdöme där - i dessa fall är det tillåtet att namedroppa filmen här. Vi älskar gamla trådar. Ju dammigare desto bättre. På tal om gamla trådar: här är de tidigare trådarna för den som vill grotta ned sig:
- Det är inte förbjudet att skapa nya trådar om filmer. Vi gillar sådant också.
- Trots att denna tråd ligger i offtopic är det fullt tillåtet att posta filmer som inte är släppta i Sverige, respektera dina medpostare och spoilermarkera sådant som kan förstöra upplevelsen för andra.
Boog & Elliot 2: Vilda Vänner mot Husdjuren / Open Season 2 (2008) [US]
Så fick då Elliot sin Giselle till sist, och kalla fötter till på köpet. Storyn gillar jag i stort, hela Wiener blir hundnappad-intrigen funkar och pudeln (stackarn - en av föräldrarna måste ha varit ett får) Fifi är härligt over-the-top. Kärleksdramat med Elliots kalla fötter känns rätt trist och avslagen. Det känns som om vi fått den typen av storys flera gånger tidigare och det tillför inte så mycket här. Samma typ av humor som i första filmen, men då utan några överdrivna mobbing-partier. Dock så är det en del skämt som slår slint. Varken koncepten "kaninkrig" (tänk kuddkrig men med levande kaniner) eller 500kg Boog som bärs fram av hjorten Giselle är något jag klarar av att uppskatta. Filmen bjuder inte på några stora förändringar karaktärsmässigt. Några nya men många gamla också. Största överraskningen är kanske att Beth inte återkommer. Men beslutet känns samtidigt helt rätt. Buddy tillhör de roligaste karaktärerna och Elliot är aningen skrikig för att vara ärlig.
Filmen har samma snygga visuella stil här som i ettan, även om det märks att man troligtvis dragit ned på budgeten, animeringen är billig och påminner mycket om den i Trubbel i Sagoland (men avgjort snyggare här). Det är som om man inte haft råd och tid att lägga på det där sista lagret med klarlack.
Den stora höjdpunkten i filmen är kanske slutscenen, men ack så trist att man förstör en lovande svensk version av The Carpenters "Close to You" med att envisas att tecknade figurer inte skall sjunga bra utan "roligt" och gärna så det skär sig mellan figurernas röster.
Tvärt emot vad det kanske låter som är filmen sevärd och bjuder upp till fniss precis som sin föregångare; bristerna till trots.
Edited by XC, 31 August 2011 - 19:30.