7 replies to this topic

[Taverner]

Hej!

Har fått intrycket att intresset för HP Lovecraft ökat explosionsartat de senaste åren och att författaren och hans mythos kommit att bli allt viktigare bitar i det populärkulturella lapptäcket. Själv är jag rätt likgiltigt inställd till gamle HP - har iofs inte läst mer än några noveller och kortromanen "call of cthulhu". Dessa berättelser var inte direkt dåliga, men den nästan akademiska och rätt torra prosan gjorde dem knappast särskikt läskiga heller.

Jag undrar därför vad ni HPL-fans finner så ballt/fascinerande/underhållande med denne New England-son? Har jag missat någon bok/novell/samling som verkligen får en på kroken på livstid, eller har jag missförstått något/läst honom "på fel sätt"?

Att han byggt en större värld med allsköns demoner, gudar etc är iofs ballt, men world building av den magnituden är väl knappast unikt för just Lovecraft? Är det helt enkelt en fråga om tycke och smak?

Vill gärna vera vad det är jag missat, för det känns som att det är något...

[Fiskrens]

Jag anser mig inte tillhöra skaran av HP-fanatiker, liksom du har jag läst böckerna och fann dem bara bitvis bra. Så egentligen borde jag väl inte vara först att svara här, men jag tycker det är en intressant fråga.

Kan inte nyckeln ligga lite i att han bara hann hinta om en mycket större, otroligt hemskare värld, som han sedan bara lyckades beskriva delar av? Tanken är ju alltid fantasieggande, att vi egentligen bara tror vi lever i den värld vi gör? Som jag minns det var skräcken - när den var bra - närmast omöjlig att beskriva med våra egna ord, och därmed diffus på ett smart sätt (låter som om du läst det som han hann ge ut). Myten/världen har sedan byggts vidare av andra, jag har provat lite Cthulhu-rollspel och Arkham Horror, med rätt lyckat resultat.

Jag ser HPL som en senare del/möjlig utveckling av förra sekeskiftets skräckboom med Dracula, Frankenstein mm, och hela den har ju haft en stark tid ett tag nu, så varför inte HPL?

[stoffe]

Jag är väl inte heller någon HP-fantast men den första ljudboken jag lånade var Ernst-Hugo Järregårds klassiska inläsning av HP:

Så ett visst sentimentalt band finns kanske...

Edited by stoffe, 03 November 2012 - 20:00.

[Libby]

Jag hade tidigare 10 böcker av Lovecraft som utgivits av Delta. Läste väl 1 av romanerna från pärm till pärm, och därutöver ett antal noveller lite här och var, men jag blev aldrig "fångad". Visst var det väl en viss stämning i det där med "de gamle som en gång fanns och som kanske inte helt har lämnat vår värld" (ursäkta om citatet är fel men det är så jag minns det), men det var också alltför tungläst för min smak.
Det var också därför jag insåg att jag aldrig skulle komma igång att läsa dem igen, och jag för några år sedan insåg att det var lika bra att sälja dem. Döm om min förvåning när jag på Tradera fick ett snittpris på 450 kr för dem...
Så nog är han populär den gamle HP!

[Taverner]

Kan inte nyckeln ligga lite i att han bara hann hinta om en mycket större, otroligt hemskare värld, som han sedan bara lyckades beskriva delar av? Tanken är ju alltid fantasieggande, att vi egentligen bara tror vi lever i den värld vi gör? Som jag minns det var skräcken - när den var bra - närmast omöjlig att beskriva med våra egna ord, och därmed diffus på ett smart sätt (låter som om du läst det som han hann ge ut). Myten/världen har sedan byggts vidare av andra, jag har provat lite Cthulhu-rollspel och Arkham Horror, med rätt lyckat resultat.

Jag ser HPL som en senare del/möjlig utveckling av förra sekeskiftets skräckboom med Dracula, Frankenstein mm, och hela den har ju haft en stark tid ett tag nu, så varför inte HPL?

Intressanta poänger - kanske är det för att Lovecrafts värld hela tiden byggs ut av andra som får/tar stafettpinnen som gör att den fortfarande känns så relevant, och hela tiden lockar nya fans. Lite som med Star Wars-franchisen och Batman och andra superhjältar; orginalhistorierna, karakärerna och världarna växer sig större än orginalförfattarens ramar och får eget liv i nya verk.

Tror också att mycket hänger ihop med den senaste tidens skräckvåg, inte minst i Sverige där vi också sett flera samlingar, nyöversättningar etc med/av Lovecrafts historier. Har jag förstått det rätt är ju mycket av det han skrev även i public domain nu, så det är ju fritt fram att översätta och kränga - till skillnad från flera av berättelserna om Conan Barbaren, som ju är ett varumärke tillhörande svenska företaget Paradox (är verkligen ingen expert på immaterialrätt så jag kan ha fel om det här sista).

[PredaBot]

Paradox må ha varumärket, men dom har inte kopieringsrätten på stora delar av Conan och hans värld. Dom tillhör oss alla.

Det är lite samma situation som med Zorro, själva figuren och hela hans värld tillhör EGENTLIGEN oss alla, men pga vissa personer som bara tänker pengar, så hålls figurerna tillbaka av varumärken.

Dock så är det inte så självklart att det kommer stanna på det här viset, för varumärken trumfar inte ALLTID kopieringsrätt. Snarare har det börjat dyka upp mer och mer fall i amerikansk rätt som säger tvärtom.

T ex pubbade Dynamite Entertainment en väldigt bra och trogen version av Tarzan i serieform, fast utan Tarzan i titeln på boken. ( dock är det Tarzan även i namn inuti sidorna, där andra regler gäller)

Samma sak gäller för John Carter - Warlord of Mars.

Så förmodligen kommer vi få se Paradox och Zorro Inc. bli utmanade tids nog, och bra är väl det. För det är ett sjujävla svineri denna smutsiga handel med varumärken för att hålla tillbaka kopieringsrätter.

[Kermit]

Jag har också funderat mycket på det här. Har några kompisar som är stora fans, men det är alltså som ni säger, det är allt det expanderade materialet som många verkar vara fans till? Som jag minns Lovecraft är det just det att han mest HINTAR om att det finns något mer, något fasansfullt och nämner Cthulhu. Men går han någonsin in i detalj? Är de där Ctulhu-mjukisdjuren en Lovecraft-grej? Jag fattar att Lovecraft inte gjorde mjukisdjur, men hur noga beskriver han egentligen Ctulhu?

[Crusader]

När det gäller utseendet så följder det rätt mycket Lovecraft's beskrivning till punkt noch prickar även om vissa är väldigt svåra att förställa sig noch därmed får de som avbildar ta sig lite frihet.

När det gäller Cthulhu själv så avbildade Lovecraft honom:



Vissa varelser beskriver han rätt nogrant (t ex Elder Things) medans andra beskriver han mindre och vissa nämner han bara och beskrivs av senare författare.

Det jag själv blev dragen till var just Lovecrafts hintar om det fasansfulla som fanns där ute, varelser så kraftfulla att vi människor inte hade en chans på något vis. Hopplösheten över ostoppbara fiender som är som gudar (fast igentligen bara extremt avanserade varelser från andra världar) som en dag kommer krossa oss och vi kan inget göra och där finns ingen stor kraft som skyddar oss då ingen av varelserna som är lika kraftfulla bryr sig ett dugg om människorna. Och det faktum att han skrev det hela nästan som om det var fakta.
Terrorn i det var vad som drog in mig i Lovecraft's värld. Jag minns hur det hela kändes förbjudet på något vis, som om bara nämna en fras skulle få någon ondska att se en. Jag fann alltid en obegaglig känsla när jag läste om det som om det hela igentligen var förbjudet.

IMO så förstörde det expanderade materialet det hela genom att gå in på djupet och förstöra det kusliga. Ju mer man vet om en mörk hemlighet destu mindre kusligt blir det. När man få hela allted severat med raser, sammanhållning och psylkologi av dessa varelser så förstör det. Därför så föredrar jag det Lovecraft själv skrev och saker som är baserat på det utan att lägga till en massa.