2 replies to this topic

[Supertreck]

Det är vanligt i filmvärlden att folk tänker högt som talar med sig själv. Vem kom på den tanken att folk typ ska bete sig som gaggiga gamlingar? Så lämnas nån ensam och börjar prata med sig själv.

 

Så sängs underhållningsvärdet med tanke på att det är film och inte teater. Folk har repliken som egentligen tillhör teater.

 

Det här fenomenet verkar vara vanligt i filmer när man vill få fram karaktärens åsikter ännu mer och så är det otillräckligt med vanliga repliker. Vad är annars anledningen att nån babblar med sig själv några sekunden innan nästa klipp?

 

Det är också vanligt att folk ska hinna prata klart i telefon, förrän då kommer nån annan in i rummet hmm så prydligt? Så återkommer man till teaterstadiet där folk ska tänka högt och händelser ska ske så tajmat prydligt.

 

Finns det mer att räkna upp?

[Den Gröne Hämnaren]

Det är vanligt i filmvärlden att folk tänker högt som talar med sig själv.

Det är dessutom vanligt att detta lampskärmas genom att prataren påpekar att hen pratar med sig själv och som medveten om detta ifrågasätter sin egen mentala hälsa.

Personligen pratar jag väldigt ofta, om inte med mig själv, så för mig själv. Visserligen har jag inte direkt något kommunikativt syfte med det, så det är ju inte garanterat att vad jag säger vore begripligt för en hypotetisk publik.

[Supertreck]

så har vi annat som i serien Lilla huset på prärien. Att blinda personer vet precis var de ska gå utan att känna av med händerna. En blind kysser nån på kinden,, hur visste den blinde att det var kinden och inte nacken? Blinda vänder ansiktet mot varandra som att de såg varandra när de snackar. Blinda stannar och sätter sig,, hur visste den blinde att stolen var där.

 

Men i Lilla huset på prärien så har folk inte så vansinnigt rena kläder, men i Dr Quinn så har dom snygga kläder.

 

De har ridit långt och hasat sig och varit med om massa saker. Hur kan någons skinnjacka vara så fin som nyss smörjd