Det är inte bara här i ddr-sverige som vi kan hitta kommunistiska referenser i serierna, även i Belgien -seriealbumens förlovade land hittar vi detta fenomen. Dessa uppgifter fann jag på muzagga.nu, en sida som rekomenderas varm före seriekonspiratoriker
"Smurferna (inte 'smurfarna') är hundra till antalet och deras by är belägen i Det Glömda Landet bortom all världens ondska och hat oåtkomligt för den oinbjudne. De flesta vet att smurferna är små blå varelser klädda likadant och tre äpplen höga. Vad inte alla känner till är Peyos starka politiska budskap med de gemytliga små figurerna.
Smurfer symboliserar den perfekta marxistiska människan, lik men olik. De har alla extrema karakteristiska drag men ser i allmänhet likadana ut. De handlar aldrig med pengar och den yttersta ondskan, Gargamel, vill åt dem enbart därför att de är den sista ingrediensen till de vises sten ? som används för att göra, just det, guld. Girighet och egen vinning lönar sig aldrig i smurfernas värld.
Smurferna jobbar hårt på gemensamma projekt som det eviga brobygget över floden men de har även egna sysslor i byn för allmänhetens bästa. De samlar all mat i ett centralt förråd som de alla delar på, vinter som sommar. De festar gärna men bara om sysslorna är omhändertagna. I stort sett alla problem smurferna stöter på löser de i grupp med samtliga inblandade.
Åldermannen Gammelsmurf leder sin smurfby med en omtänksam men fast hand. Han är byns oomstridde ledare, är ensam om att klä sig i vackert rött och har ett stort och vitt skägg, precis som Marx
Gammelsmurf
Karl Marx
Gammelsmurf är inte vald ledare, tvärtom. Den kanske allra intressantaste skildringen av smurfernas politiska system sker i Supersmurfen ('Le Schtroumpfissime'), Carlsen Comics, 1977. Gammelsmurf är tvungen att ge sig av en tid för att införskaffa törel. Han gör misstaget att inte anförtro ledarskapet till någon och det politiska klimatet kraschar totalt. Hans smurfer försöker skapa sig en demokrati genom att välja en ledare men denne fuskar till sig hela valet och förblindas av den totala makt han anförtrotts på ogiltig väg (varken demokrati eller valet var ju sanktionerat av Gammelsmurf).
Allra intressantast är att smurferna var för sig inte mäktar stå emot maktens behag och inte klarar av demokrati. Direkt efter valsegern klär sig den utvalde i guldskrud och kallar sig Supersmurf, varpå han blir utskrattad. Han beordrar alla till total lydnad och Muskelsmurf blir förbannad och ska läxa upp honom. Supersmurf agerar då skicklig ledare och utnämner Muskelsmurf till överbefälhavare med fin titel och denne får utse en mindre vaktstyrka som han befogar över. Därigenom har Supersmurf möjlighet att driva igenom varje beslut med våld, vilket han också gör. Hela smurfbyn sätts i arbete att bygga hans palats till vilket smurfarna får audiens när de vill honom något.
Denna ordning hade säkerligen pågått ett tag om inte Peyo tagit till det klassiska hotet mot diktaturer , martyrskap. Sprattsmurf fattar inte allvaret i situationen och blåser en presentbomb i ansiktet på Supersmurf. Denne uppskattar inte skämtet och Sprattsmurf slängs i fängelshålan. Byns övriga smurfer tycker att ledaren går för långt, tågar mot palatset men blir bortmotade av beväpnade vakter och Supersmurfs fall är därmed påbörjat.
Huruvida Peyo ställer sig bakom civil olydnad gentemot demokratiska beslut framgår inte men i vilket fall så bildar byns modiga smurfer en motståndsrörelse de kallar för 'de okuvade'. De tvingas leva i ett läger i skogen där de går säkra för vaktstyrkan och kan planera hur de ska kunna frita Sprattsmurf och bedriva motaktioner. Peyo är inte direkt luddig i aktivisternas uttalanden. Han lånar friskt från diverse motståndspropaganda och det framgår med tydlighet att det handlar om civilt motstånd och uppoffring för allmänhetens bästa .
I takt med Supersmurfs eskalerande påtryckningar mot civilsmurferna övergår fler och fler till de okuvade. Till slut är de jämnstarka med den beväpnade vaktstyrkan och kräver Supersmurfs abdikering. Han vägrar naturligtvis och stänger in sig i palatset varpå det belägras en morgon och öppet krig bryter ut i smurfbyn). Demokratin har därmed slutligen misslyckats.
Bra litteratur? I allra högsta grad. Barnlitteratur? Nja?"
Bamses verkar väl företräda en töntig svensk light-socialism om man jämför med hans seriekollegor på kontinenten...