Get right to it Groundsplitter!
Kan ju nämna att jag självfallet lurkar NTFA då och då. Vore trevligt om du gjorde lite fler artiklar på sidan...
Jag håller med - det vore trevligt om jag kunde göra fler artiklar.

Problemet är att jag är utbränd sedan två år tillbaka, och inte orkat jobba så mycket med sajten som jag skulle vilja. Men jag ska försöka ge sajten en riktig översyn i sommar och höst.
Agentum jag lämnar över ordet till Groundsplitter ang. Transformers, då jag själv icke besitter ordets gåva.
Jaså, då fick jag den där stafettpinnen trots allt. Jag såg Agentums påhopp på Transformers för några månader sedan, men orkade inte svara då.
Kan dock nämna att jag tror det har att göra med att många av oss anser att grundkonceptet är ett intressant Science Fiction -koncept som inte är helt vansinnigt vid närmare tanke.
Jag skulle vilja påstå att Transformers ger oss det bästa av två världar. Leksakssidan ger oss de högteknologiska robotarna med förmågan att själva bli vapen och fordon. Robotar är alltid spännande, och är en självklar ingrediens i all science fiction. Fordon är också spännande, särskilt för den lite yngre, egentliga målgruppen.
Men leksakssidan var bara inkörsporten, det som lockade oss att ta en första titt på konceptet. Det som gjort att serien blev så populär är att alla robotarna dessutom har egna personligheter. Jag tycker faktiskt Transformers kan jämföras med såna koncept som X-Men och Legion of Superheroes - både X-Men och LSH bygger i grund och botten på en idé om multipla hjältar (och skurkar) var och en med en egen superkraft, en egen egenskap. Varje individ är unik, och när man blandar in flera stycken i samma story så slår det gnistor.
Så är det också med Transformers. Vi har Transformers som är svaga, starka, muntra, deppiga, aggressiva, pacifistiska, modiga, fega, lojala, förrädiska. Vi har Transformers älskar Jorden, hatar Jorden, är riktiga stridisar, är osäkra på sin sidas syften, Transformers som har magnetkrafter, flygförmågor, osynlighet, teleportation, hologramprojicering, o.s.v.
Samma upplägg som i många andra superhjälteserier, men dessutom förvandlas de till spännande fordon och använder sig av högteknologisk utrustning.
Men det finns ytterligare andra beståndsdelar som tilltalar vissa Transformersfans (däribland mig). Beroende på vem som berättar, så kan upplägget också bjuda oss också på icke-mänskliga varelser som försöker acklimatisera sig till den jordiska kulturen (ibland med komiska resultat som följd), och i vissa fall (tyvärr inte tillräckligt ofta) försöker lära sig vad det innebär att vara människa. Samma typ av storyelement som vi återfinner i Star Trek, hos Next Generations Data och Voyagers hologramdoktor.
Jag har för mig att jag såg någonstans att Agentum bara hade läst några få av de allra första numren. Då har du aldrig gett Transformers en riktig chans. Jag håller med om att de allra första numren inte var bra, men till att börja med kan du titta på vilket superhjältekoncept som helst och upptäcka att de första numren inte var något vidare. Superman? Batman? Spider-Man? X-Men? Fantastic Four? Ingen av dem bjöd på någon högkvalitativ underhållning precis i början.
Nu kom Transformers förstås till flera decennier senare, vid en tidpunkt då berättartekniken utvecklats en bra bit sedan starten av ovan nämnda superhjälteserier, så visst, man kunde kanske kunna ha högre förväntningar på Transformersseriens tidigaste nummer. Men till tidningens försvar så får jag väl påpeka att det inte var många på Marvel som trodde på idén i början. Även om Jim Shooter, Denny O'Neill och (på ett hörn) Jim Salicrup hade varit väldigt behjälpliga med att formulera ett fungerande storykoncept åt Hasbro (leksaksproducenten som ger ut Transformers), så var det svårt att hitta någon som verkligen ville jobba med serien. Det var egentligen bara Bob Budiansky, som började som redaktör för mini-serien (1984-85, svenska TF 1-2/87), innan han övertog jobbet som författare från och med #5 (svenska TF 3/87). Och från och med det mognade serien ordentligt, och höll en mycket hög nivå i omkring två år framåt.
Därefter fick vi en svacka under 2-2,5 år framåt. Tyvärr hade Budiansky en uppdragsgivare (d.v.s. Hasbro) som ständigt lade sig vilka figurer som skulle introduceras och när, vilka som skulle användas, och vilka som skulle plockas ur handlingen. Det var förstås ett svårt ok, som inte många andra författare tvingas leva med, och det fick till följd att Budiansky så småningom tappade gnistan - han fick ju aldrig friheten att utveckla serierna som han ville, eftersom han kunde bli tvungen att skriva ut en huvudperson när som helst. (Så om du, Agentum, läst några sämre TF-serier från andra halvan av 1988 eller 1989 [svensk utgivning], så kan det bero på den här svackan).
I slutet av 1989 hoppade Budiansky av, men han utsåg sin egen efterträdare i sin engelske motsvarighet och kollega Simon Furman, som oförtrutligt skrivit TF-serier för Marvel UK sedan 1985. Och därmed genomgick tidningen återigen en markant kvalitetsförbättring, och höll sedan en riktigt hög nivå ändå fram till nedläggningen 1991. Att tidningen ändå lades ned var en kombination av att man hade tappat många läsare under svackan, och att den nordamerikanska produktionen av leksakerna upphörde 1990.
Trots det har Transformers återuppstått åtskilliga gånger. Leksaksproduktionen kom igång igen 1993, och en ny tidning författad av Simon Furman drogs igång av Marvel samma år (dock högst motvilligt; man fick 12 månader på sig att göra serien till en bästsäljare - storsäljare räckte inte - och Furman illustrerade hur hopplös situationen kändes genom att döpa antagonisten i serien till Jhiaxus - "Gee, Ax Us!").
Efter åtta år utan Transformers i serieform tog Dreamwave upp tidningsutgivningen 2002, återigen med Simon Furman vid rodret, och efter att Dreamwave gick i konkurs 2004 (inte p.g.a. dålig försäljning, tvärtom, utan snarare ren förskingring) övertogs licensen nyligen av IDW Productions. Författare återigen Simon Furman...
Puh, det får räcka för den här gången. Det var inte riktigt meningen att det skulle bli en sammanfattning av serietidningens historia, men det blev naturligt att fortsätta så...