37 replies to this topic

[Walker]

Svensk "gammelmedia" (TV, Radio, Papperstidningar) uppmärksammar sällan seriebranschen, det generella undantaget brukar vara någon bakgrundsartikel i samband med en ny Superhjältefilm. Det senaste två-tre åren har jag noterat en klar förändring, nya svenska serieskapare förekommer i så väl kvällstidningarna som finare dagstidningar. T.o.m ICA-Kuriren hade en artikel om det nya svenska serieundret! I P3´s olika program uppmärksammas serier ovanligt ofta, det finns även två programledare (Tankesmedjan)som arbetar som serieskapare.

Det är bra att serier uppmärksammas i "gammelmedia" men jag tycker det är ett alldeles för snävt fokus. För exemplen ovan är den gemensamma nämnaren är unga kvinnliga serieskapare som skapar serier med feministiska/politiska förtecken. Exempelvis den här av Liv Strömquist.

Jag kan tänka mig att den här trenden är en produkt av Serieskolan i Malmö, men det måste väl finnas killar och tjejer som är duktiga på den traditionella Fransk/Belgiska stilen ( tex Spirou, Tintin) eller den amerikanska skolan (Marvel). Eller är det helt enkelt vissa journalisters motreaktion mot att Martin Kellermans och hans grabbiga, ibland politiskt inkorrekta och relativt vältecknade Rocky sålt för bra?!

Kellerman behöver inte mer uppmärksamhet, men det finns andra t ex Jens Lapidus & Peter Bergtings utmärkta Gängkrig 145 om Stockholms undre väld.

Eftersom den skrevs av författaren till "Snabba Cash" fick den viss uppmärksamhet, men jämfört med femiserierna får den här typen realistiska & vältecknade svenska serier vanligtvis väldigt lite uppmärksamhet av media. Humorserier har traditionellt ( tex Hälge) sålt bättre i Sverige än mer action/realistiskt betonade serier, däremot är jag tveksam till att femihumorserier (Nemi borträknad) är lika stor kommersiell framgång som dess uppmärksamhet är i dagens media.

[Jazzdevil]

Inte heller Ola Skogängs Theos Ockulta kuriositeter ges något utrymme : (

[super85]

Har noterat samma trend. Kul grej med ditt första exempel där Walker att jag kan ärligt säga att jag kan teckna minst lika bra och kanske t om lite bättre.

[Walker]

Har snokat vidare kring Serieskolan i Malmö, vilket gav viss förklaring till vad för typ av serier avgångseleverna producerar. Skolan drivs av Kvarnby Folkhögskola, vars hemsida har en...tja vad ska man säga. Ibland får man sina fördomar bekräftade..

Kvarnby folkhögskola är en ovanlig skola för vanliga människor: hos oss läser såväl människor som vill ha en annan chans i livet som politiska aktivister och unga serietecknartalanger från hela Norden. Samtidigt är vi en rörelseskola och som sådan en del av en dynamisk vänsterrörelse.

Vår rörelseanknutna verksamhet samlas inom ramarna för Vänsterns akademi.

http://www.kvarnby.fhsk.se/

Kanske dags att starta "The Kevin Smith Academy of Comics" som motvikt. En skola för serieskapare som verkar i en vältecknad amerikansk/europeisk stil, fokus på action,äventyr, superhjältar etc. Mindre genustänk, mer coola vapen och snygga brudar etc

Edited by Walker, 18 May 2010 - 21:03.

[PredaBot]

Nä, det här vet jag inte om jag håller med om? Den serieskapare som det skrivs mest om i Sverige är ju Martin Kellerman, och han är ju som sagt så grabbig som man kan bli. Sen kanske kommmer Lapidus, men han skrivs det väl mer om som "vanlig" författare, så han kanske inte räknas.

Bergting fick ju en hel del publicitet med sin Portent också.

[Walker]

Klart att det skrivits mest om Kellerman, han är ju mest framgångsrik. Men han är inte lika uppmärksammad av media som för ca 10 år sedan när han slog igenom.

Lapidus/Bergting var som sagt mest ett exempel på vältecknade serier som borde uppmärksammas mer. Bergting må vara en gigant inom branschen men han och hans kollegor frekventeras inte så ofta i kända Tidningar (Inte branschtidningar som Bild & Bubbla), radio, tyckarpaneler osv, istället är den unga feministiska serietecknare som ständigt lyfts fram idag.

Maria & Tony Cronstams roliga Elvis-serie om parrelationer är lika vältecknad som Kellermans humorserier och minst lika framgångsrik. Men kulturMedia föredrar hellre att uppmärksamma feministiska streckgubbar.

Edited by Walker, 19 May 2010 - 11:26.

[TFels]

I Svenska Superserier nr 5 intervjuar vi Bergting. En bra intervju om jag får skryta lite. Och det får jag.

[Walker]

I Svenska Superserier nr 5 intervjuar vi Bergting. En bra intervju om jag får skryta lite. Och det får jag.

Klart du får de, men Svenska Superserier var inte den typ av media jag kritiserade. Det är självklart att Svenska Superserier intervjuar Bergting och hans kollegor. Det vore trevligt om övrig media kunde uppmärksamma den typ av serier lika mycket som de mer fiiina genusserierna.

Edited by Walker, 20 May 2010 - 13:13.

[Fiskrens]

Håller inte heller med om påståendet. Tycker att en hel del "unga nya" serietecknare har fått uppmärksamhet de senare åren (David Liljemark, Mats Jonsson m fl) och att det snarare handlar om att kvinnliga serietecknare ocksåfår uppmärksamhet - mot nästan ingen alls för en tid sedan. Och det är det inget fel med.

[Walker]

Mats Jonsson

David Liljemark


Visst uppmärksammas dom men de verkar i en ASSAR/ relations-tradition som alltid har uppmärksammats på kultursidorna. Jag efterlyser reportage i (inte i branschrelaterade tidningar) om svenska serier i amerikansk tradition (actionbetonad), men sånt skrivs sällan om.

Håller inte med dig att kvinnliga serietecknare fått liten uppmärksamhet tidigare, det har gällt för nästan alla serietecknare oavsett om man heter Krister Pettersson på 91:an eller jobbat som på ett okänt Fanzinet.
Bortsett från i viss mån Martin Kellerman har serietecknare i gemen varit okända för den stora massan. Men idag är det tydligt att Media vill lyfta fram en kvinnliga serieskapare, det är inget fel att de uppmärksammas men varför som jag skrev i ett tidigare inlägg. Varför enbart femiserier som lika gärna Super85 kunnat rita, varför inte uppmärksamma kvinnor som är duktiga tecknare av den gamla skolan. Måste allt vara alternativserier. Det är det jag vänder mig emot.

[Fiskrens]

Det är ju inte bara kvinnor som använt den där nya "naivistiska" stilen, Mats Jonsson är ju också ett exempel. Håller med om att den lätt blir trist och intetsägande. Det viktiga är att tecknaren hittar en egen stil, sen får den gärna vara enkel. Jag tycker Joanna Rubin Dranger är ett bra exempel på en enkel stil som funkar:


Och varför såna som hon får uppmärksamhet? Skulle tro att det har mycket att göra med att serier som hennes är lättare att relatera till för "den stora massan" och därför når bredare lager. Gäller även Kellerman och de-där-med-Elvis.

Känns som om det här ämnet börjar barka åt det tidigare, varför folk läser så lite serier nuförtiden.

[Jazzdevil]

Försökte få fram lite vetenskapliga evidens genom att googla olika serieskapare och serier, men jag insåg snabbt det omöjliga att göra en sådan undersökning rättvis (exempelvis har jag märkt att det är många som läser Rocky där ute i cyberrymden, åtminstone får man absurt många träffar på Rocky ) Men i alla fall tycker jag Walker har en poäng i det han skriver. Kanske inte i sin genusspaning (det är ju inte så konstigt att de förträffliga Sara Hansson och Liv Strömquist får mycket uppmärksamhet då de hörs i P3 flera gånger i veckan) men ändå så är det ju väldigt konstigt att serier som Gängkrig 145 och Theos Ockulta Kuriositeter går (nästan) helt obemärkta förbi. Samtidigt som serier och serieskapare i den sk "naivistiska stilen" syns i både dagspress och TV. Eller var det någon som läste en notis eller recension av det senaste Ola Skogäng albumet? Var det någon som såg en löpsedel med följande nyhet: "Spindelmannen åter i Sverige - Egmont tar över utgivningen" och vem såg reportaget på TV om Fables som nu äntligen kan läsas på svenska i serietidningen Nemi. Däremot har vi alla läst (eller åtminstone) noterat Assar i den tunga dagspressen och sett reportage på TV om serieskolan i Malmö. Ok, P3 Kulturs inslag var ett undantag, men det är väl i så fall undantaget som bekräftar regeln.

Är det så att det bara är värt att uppmärksamma serier med politiska undertoner/samhällssatir och/eller med tydligt uttalat konstnärligt syfte? Men varför gäller det i så fall inte böcker, film och TV? En ny bok av allas våran Camilla Läckberg skulle kanske inte hamna på löpet men tveklöst belönas med både TV-reportage och flera artiklar samt påföljande recensioner.

[Walker]

Nej jag påstår inte att jag gjort en vetenskaplig studie, men likväl kan man inte undgå att det finns en trend i det hela. Men vad är det för fel på min genusspaning?! Missade du mitt "avslöjande" om Serieskolan i Malmö, från vilket de flesta av de nya kvinnliga serieskapare har skolats. Det är knappast den härtypen av typen av action/hjältebetonade svenska serier av den gamla skolan som kommit därifrån ;)Vet inget om serien som jag antar är amerikansk, men utgår från att det är någon slags Thorgal-variant. (Mmm visst är Sara Hansson & Liv Strömquist..förträffliga & korrekta på alla möjliga sätt, fast jag tror inte programmet är så välkänt som andra humorprogram i radio. Speciellt deras hat mot äktenskapet är väl något som Jazzdevil tagit till sig )

I övrigt kan jag bara instämma med att det är dålig uppmärksamhet från media om tunga serienyheter som Spindelmannens återkomst mm samt att P3-kultur är det berömda undantaget. Lustigt att du skulle nämna allas vår favorit Assar. I veckan omnämndes hans skapare indirekt i Roast på Berns av självaste Henrik Schyffert. Han gav avbön och berättade vilket uselt program det var och hur han lurat Kanal5 vilka kändisar som hade tackat ja. Han slutade med en ljusceremoni där han läste upp namnen på alla kändisar som tackat nej t ex Perbrandt, Uggla osv...men han avslutade med "Killen som tecknar Assar i DN"

Svårt att säga varför just bara serier med politiska undertoner/samhällssatir och/eller med tydligt uttalat konstnärligt syfte uppmärksammas. Det var sannerligen inte så på 70-talet vet den som har läst Lars Peterssons bok "Seriernas värld", han verkligen beklagade sig över den amerikanska dominansen i Sverige och efterlyste alternativa serier med samhällskritik/politisk inriktade mm. Peterssons vision verkar 40 år på sätt och vis slagit in, men tjejtrenden kunde han inte förutsäga även om han avskydde de s.k tjejserierna. Att film, TV & böcker inte behandlas på samma sätt är i varje fall något inte jag beklagar. Men om så vore skulle knappast Läckbergs könsstereotypa Kitty-deckare uppmärksammas i så stor grad.

Jaha där gick den tv-kvällen bara för att jag var tvungen att komma med en replik. Vad jag egentligen ville komma fram till men totalt glömde var att Mikke Scirén (känd från forumet) 2009 skrev en mycket uttömmande artikel om Kvinnorna och seriemarknaden. Han är kanske inte lika negativ som en konservativ surgubbe som jag, men likväl han uppmärksammar samma trend och utveckling som jag även om slutsatser är annorlunda.

http://komikamagasin...-seriemarknaden

Edited by Walker, 28 May 2010 - 23:59.

[tntclr]

Jag tycker väldigt mycket om Sara Granér, Nina Hemmingsson och Liv Strömquist. De gör jävligt roliga och intelligenta serier. Både Granér och Hemmingsson har dessutom lyckats utveckla egna och omisskännliga stilar som tecknare. Så för att sammanfatta: vi har först och främst intelligenta och roliga författare, och några av dem gör även serier som har ett intressant estetiskt uttryck, och ni undrar varför de får mycket uppmärksamhet?

[Fiskrens]

Att Spiderman återuppstår som serietidning är inte någon tung nyhet längre, eftersom superhjälteserier inte längre är speciellt tungt. Det kan man möjligen känna sorg över om man är lagd åt det hållet, men att klaga på "alla andra" som "snor spaltmetrarna" är klassisk felriktad aggression.

Håller med tntclr: de serier som får uppmärksamhet nu förtjänar det.

[Jazzdevil]

Att det finns en viss kultursnobberi när det gäller serier är väl egentligen inget att tveka om. Amerikainspirerade serier i stort sett nonchaleras liksom "amerikaniserade" filmer. Trist och jag är lagd åt det hållet, dvs jag känner sorg men blir också glad när jag hör reportage i radio (det omtalade reportaget i P3 Kultur) och när Fables börjar publiceras i Nemi.

När det gäller de kvinnliga serieskaparna som omtalats i denna tråd så kan jag för min del läsa och roas åt flera av dem. Jag gillar serier, inte bara serier med färg och serier med överdimensionerade hjältar i mantel. Tvärtom, jag läser det mesta jag kan komma över, Socker Conny är ju t.ex. ofantligt rolig. Ibland kan jag förvisso, måste jag erkänna, vara lite bitter på Assar och hans gelikar eftersom de (eventuellt) på bekostnad av andra serier tar en allt för stor plats på landets bibliotek och i massmedia.

Rätta mig om jag har fel men passar inte Liv Strömquists satir och humor betydligt bättre i radio än i serieform?

Jag är medveten om att Spindelmannens återuppståndelse inte är årets nyhet direkt, det var kanske inte fullt så allvarligt menat från min sida. Jag trodde alltså inte på riktigt att den nyheten var värd en löpsedel. Kanske bäst att förtydliga så att det framgent inte ska råda någon osäkerhet kring detta.

Och när det gäller aggression, för att återigen parafrasera Tankesmedjan: "Jag är inte arg, jag är besviken!"

[outman02]

Innehåll raderat.

Edited by Sentinel of Dreams, 26 June 2010 - 09:06.
Ajabaja. Inte spamma här på forumet!

[Jazzdevil]

Trist att en av de få verkligen intressanta debatterna här på forumet dog ut så fort.

[Howler_at_the_sky]

tänkte informera lite bara att jag skriver en uppsats just nu, om den svenska serietraditionen och hur man skulle kunna anpassa just amerikanska influenser. se på varför sådana relationsserier uppmärksammas så mycket och inte serier med en mer amerikansk tradition.

såg denna tråd nyss! kanske startar en enkät senare så kan ni som är intresserade av detta svara på lite frågor! vore väldigt tacksamt!

[super85]

Låter intressant Howler .

[PredaBot]

Howler, jag skulle föreslå att du även låter enkäten gå på Serieforum.se, samt forumet.serieframjandet.se också.

Där har du en väldans massa fler serieintresserade att fråga, för att utäka enkätens innehåll.

[Howler_at_the_sky]

tack för tipset predabot! håller tyvärr inte till på forum så mycket.. så bra info där!

[Jazzdevil]

Du får gärna dela med dig av dina slutsatser.

Angående det här med folkskolor, är det vanligt att de är så uttalat vänsterorienterade som exemplet Kvarnby? Att de flesta är vänsterorienterade alternativt religiösa är inget som förvånar mig men ändå är det verkligen ok att vara så uttalat vänster och fungera som lärosäte? Någon som är insatt i ämnet får gärna delge sina erfarenheter och framförallt undrar jag hur många borgerliga friskolor det finns. Någon folkhögskola som lär ut borgerliga idéer? Kanske med stöd av Svenskt näringsliv? Om man på Kvarnby kan läsa Marxism och Feminism kan man då på den blåa motsvarigheten lära sig om Äganderätt, Den fria marknaden och om hur privatiseringen ska frälsa oss alla?

[Walker]

Som jag tolkar det ifrån informationen på folkögskola.nu verkar det vara helt ok att vara så uttalat vänster som lärosäte. Det verkar vara en ganska självständig skolform som kan se ut lite hur som helst.Det finns 150 folkhögskolor, har "roat" mig att kolla igenom grundinfon om varje skola. De politiskt/religiöst oberoende dominerar lyckligtvis, sedan finns givetvis många klart kristet inriktade skolor, många vänsterinriktade (av olika grad) folkhögskolor. Har förgäves försökt hitta en borgerlig folkhögskola som lär ut marknadens lov men tyvärr. Förmodligen finns inte det behovet med så pass stor tillgång universitet/högskolors ekonomiutbildningar. Den borgerliga motsvarigheten till Kvarnby folkhögskola hittar man troligen bland de flesta privatgymnasieer.

Sedan kan man fråga sig vad Vänsterns Akademi har för syfte med att skapa landets dominerande serieskola? Man får väl avgöra själv om det är bra eller dåligt. Personligen tycker jag att nästa generation serieskapare bör fostras i en icke politiskt miljö där Will Eisner, Carl Barks är förebilder istället för Engels, Schyman & Marx.

Varje folkhögskola bestämmer självständigt över vilka kurser man anordnar och vilken profil man har på sin skola. De folkrörelser, ideella organisationer och landsting eller regioner som har huvudmannaskapet för skolan har därför stora möjligheter att sätta sin prägel på verksamheten. Man är inte bunden till centralt fastställda läroplaner utan istället arbetar man efter egna verksamhetsplaner. Folkhögskolorna finansieras genom statsbidrag och landstingsbidrag. Regeringen har följande syften med statens bidrag till folkbildningen:

* Stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin,
* Bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen (genom t.ex. politiskt, fackligt, kulturellt eller annat ideellt arbete),
* Bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildnings- och bildningsnivån i samhället,
* Bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.
http://www.folkhogsk...lan/Skolformen/

[Jazzdevil]

Walker får vatten på sin kvarn? Kalle Lind skriver på sin blogg: "En av Danmarks största konstnärer, Peter Madsen, utkom förra året med den avslutande volymen i Valhall-serien. Det borde ha stått på löpsedlar. Kultursidor borde ha avsatt artikelserier. Babel borde ha ställt Bob Hansson åt sidan och ställa all programtid till förfogande. Rapport, Aktuellt, Agenda, Sportspegeln, Go'kväll, Hundkoll - alla borde de ha riktat blickarna mot Landet Rödkorv." Läs själva på:

http://kulturarbete....wn-valhall.html

Jag håller med Kalle och förstår inte hur så mycket fantastisk litteratur kan gå helt obemärkt förbi??? Till min tröst så är Peter Madsen en av få författare som faktiskt är representerad på mitt lokala bibliotek.

Åter till folkhögskolor: Vad säger alliansen om dessa institut? Ytterligare ett par mandatperioder och folkhögskolan är ett minne blott?