Produktionsår - 2004
Regi - Morgan Spurlock
I Michael Moore populärdokumentära stil tar sig Morgan Spurlock an det problem som dödar fler amerikaner än terrorismen nämligen snabbmatskulturen. Med utgångspunkt från sin egen barndom där restaurangbesök endast inträffade vid speciella tillfällen visar Spurlock upp skrämmande statistik på hur fetman under de senaste årtiondena spridit sig över USA. En epedemi som av någon anledning har sammanfallit med snabbmatsrestaurangernas utbredning.
Förutom statistik, intervjuer med vanliga amerikaner, läkare, advokater och företrädare för Mc-Donalds så är dokumentärens ramhandling att Spurlock frivilligt utsätter sig för ett experiment;
att under 30 dagar äta frukost, lunch och middag på McDonalds samt att alltid tacka ja när han blir erbjuden den överdimensionerade supersize-menyn. Vi får följa hans gradvisa förfall när han går upp 10 kg, får försämrad kondition och hur hans läkare ber honom att avbryta experimentet redan efter två veckor sedan hans lever har fått skador som påminner om skrumplever.
Trotts Spurlocks försök att efterlika Michael Moores underhållande stil med rockmusik, tecknade inslag, klipp från reklamfilmer och en ironisk berättarröst blir det aldrig speciellt underhållande. Det skulle kunna förklaras med saknaden av tydliga skurkar att rikta humorn mot, McDonalds är ett ansiktslöst företag utan profiler. Michael Moore kunde däremot rikta sin humor mot tydliga profiler som Charlton Heston, Dick Cheney, Bush mfl.
Men detta var trotts allt en lågbudgetfilm och Spurlocks första verk. Hans nästa film kommer säkert att få mer resurser och förhoppningsvis har han då lärt sig ett och annat knep från den ironiska mästaren Michael Moore.
Betyg: En svag 3:a av 5 möjliga
Edited by Walker, 14 April 2005 - 15:46.




