12 replies to this topic

[XC]

I Ordningens Magi (The Magic of Recluce) skriven av L. E. Modesitt Jr är första delen i Särlands Historia. Svenska utgåvan utkommer i två delar: Lärlingstid och den avslutande Mästarprov. Jag väljer därför och recensera båda som en enhet.

Som vanligt kommer jag att försöka hålla den fri från spoilers. (D.v.s. ett antal retsamma svarta band kommer att finnas med).

* * *

Det känns uppfriskande annorlunda och läsa fantasy där det inte börjar med att kasta upp en profetia på bordet. Särland är ett land av ordning, inte bara "var sak har sin plats" ordning utan så långt som "passar du inte in - skickas du ut" ordning. Särland är ett pussel av ordning och udda bitar är icke önskvärda. Det kallas farogäld. Några kommer tillbaka, de flesta inte. Larris är ung, kanske till och med för ung för en farogäld egentligen. Men han är - som flera före honom - någon som inte vill finna sin plats i pusslet. Men framför allt är han uttråkad. Efter ett år som snickarlärling sänds han ut på en farogäld till grannlandet Candar. Han sägs vara den yngste någonsin - och hans familj har väntat på det.

En del magi förekommer, men jag har svårt och bestämma mig för om den står i centrum eller inte. Det lutar år det senare, eftersom magin är en del av huvudpersonen. Det som större mig lite är att huvudpersonens val av inriktning kanske framställdes som lite väl självklart. Jag hade gärna sett honom väga alternativen mot varandra lite mer. I övrigt så är magins grundtankar lika enkla som komplicerade.

Upplösningen är intressant, om än lite väntad. Slutstriden mellan Larris och Antonin är intressant såtillvida att det inte enbart handlar om magiker som kastar besvärjelser mot varandra. Jag gillar det faktiskt.

* * *

Larris, vår huvudperson, är en karaktär som jag störde mig på till en början. Men allt eftersom han börjar inse hur saker och ting hör ihop och mognar lite så blev det faktiskt bättre. I övrigt så tenderar karaktärerna att falla tillbaka i kulissen, med bara några få bifigurer som undantag. Vissa karaktärer dröjer sig kvar, men få lyckas göra riktigt bestående intryck. Det verkar dock som om det är ett medvetet val.

En annan sak som jag reagerade på är att det ett tag kändes som om farogäldarna svetsades ihop till ett team men detta stämde inte alls utan var och en får sitt eget uppdrag .

* * *

Språket känns enkelt och okomplicerat och författaren känner inget behov av att skapa egna ord och uttryck. Har inget emot det faktiskt, och indelningen ordning vs kaos funkar för mig. Det enda som egentligen stör mig är att författaren valt och istället för att gestalta ljuden (ex: "hästen gnäggade") valt och verbalisera (om jag nu använder rätt ord) dem (ex: Kneeigh!). Jag tror att jag inte stött på det tidigare, i alla fall inte i denna omfattning.

* * *

Jag vet inte om jag gillar den här vanan som Wahlströms lagt till sig med och dela upp böckerna. Det känns som om man med indelningen vill få boken och tilltala yngre läsare i större mån. Det har dock den negativa bieffekten att första delen inte får något ordentligt slut. Första delen tar bara slut.

* * *

Sammanfattningsvis är det två underhållande böcker som kanske inte inbjuder till några stora interna spekulationer. Och det med en huvudperson som man instinktivt kanske inte gillar under de första inledande kapitlen. Ser fram emot nästa del, även om jag kanske inte längtar till augusti när den släpps.

I klartext: BRA.


--
Länkar:
× Officiell Hemsida: lemodesittjr.com
× Svensk utgivning: wahlstroms.se

[Cartman]

* * *

Jag vet inte om jag gillar den här vanan som Wahlströms lagt till sig med och dela upp böckerna. Det känns som om man med indelningen vill få boken och tilltala yngre läsare i större mån. Det har dock den negativa bieffekten att första delen inte får något ordentligt slut. Första delen tar bara slut.

* * *

Jag har upptäckt något oroväckande. Boken heter ju The Magic of Recluce i original och enligt SF Bok är det bok 4 i en serie på 15 böcker som kallas för Recluce. Frågan är då om böckerna är fristående eller om Wahlströms har valt att hoppa in i denna serie och om man missar en massa viktiga detaljer genom att inte läsa dom 3 böckerna innan The Magic of Recluce (Ordningens Magi)?

Bra recension BTW. Tror att böckerna skulle passa mig och jag har tänkt att läsa dom vid något lämpligt tillfälle. Nu i sommar om jag finner tid och lust.

Edited by Cartman, 02 June 2008 - 11:53.

[XC]

Allvarligt?

*snabbkollar mot Wikipedia och Officiella hemsidan*

Jag tror någon eventuellt behöver påtala det för SF-bok. För både Wikipedia och L.E. Modesitt Jr's Officiella hemsida listar MoR som den första boken.

*skräm mig inte sådär*

Jag har mejlat och frågat sfbok vilken ordning de listar böckerna, för det verkar inte vara den officiella...

[Cartman]

Sorry, jag faktagranskade inte mitt påstående utan bara utgick från att SF Bok var en pålitlig källa, vilket uppenbarligen inte var fallet.

[XC]

Lätt hänt, och i det här fallet handlade det ju om Wahlströms... och det skulle inte ha förvånat mig ett dugg om en fantasy expert (kanske till och med den som ansåg DragonLance: Second Generation var onödig och ge ut på svenska) skulle ha sagt att "de tre första böckerna är onödig - hoppa direkt till 4an istället".

Här blev min första reaktion "Va? Allvarligt? Nähä?" eftersom jag läste den del om böckerna på bla Wikipedia innan jag köpte böckerna via Fantasy Bokklubben. Och mindes inte att jag läst något som fått mig och reagera på att man hoppat över böcker.

[Cartman]

Med lite tur är det bara en typo av SF Bok. Det ska bli intressant att se vad dom svarar dig. När jag läst lite mer officiell information så känns det ju utan tvekan som att felet ligger hos dom. Det hade ju inte varit så trevligt med att läsa en serie böcker där dom hoppat över flera stycken, Dragonlance som du nämner är ett bra exempel. Visst ska man vara glad för att Wahlströms över huvud taget har gett ut så många av böckerna på svenska men att hoppa över en massa böcker samt sluta upp att svara på läsarnas frågor gör att man borde bränna den ansvarige på bål... Något överdrivet uttryckt men ni förstår vad jag menar.

[XC]

För de första fyra böckerna har vi listat serien kronologiskt efter händelserna i böckerna, inte
efter den ordning de skrevs. För mer info se vår hemsida, på texterna om bok 1-4. (Källa)

Och visst:

The Towers of the Sunset utspelar sig före The Magic of Recluse, som publicerades tidigare. Vi har alltså listat serien kronologiskt efter händelserna i böckerna. (Källa)

Wahlströms har mao valt och ge ut serien utgivings-kronologiskt vilket är logiskt tycker jag.

Edited by XC, 03 June 2008 - 11:52.

[Cartman]

Frågan kvarstår ju dock, ska man läsa dom i den ordningen som dom gavs ut eller i den ordningen som böckerna utspelar sig i?

Modesitt måste ju uppenbarligen mena någonting med att ge ut böcker som utspelar sig innan The Magic of Recluse.

Edited by Cartman, 03 June 2008 - 13:53.

[XC]

Hur skall jag svara tan att spoila?

Vi kan säga så här: Jag tror att upplevelsen och 'lära känna magin' via Larris kommer att få sig en törn om man väntar med bok 1. (Jag kan gissa mig till vad de andra tre delarna handlar om) och jag tror att mötet med Justen tex inte kommer att få den innebörd i 1an som den är tänkt och ha.

För att ta ett spoilerfritt exempel: Läser man Sagan om Drakens Återkomst: Begynnelsen innan Farornas Väg så kommer man veta från början vem Moiraine är. Och då går man ju visste lite om den upplevelsen...

[Cartman]

I brist av annat så provar jag att läsa dom svensköversatta böckerna först. Det är dom som det lokala biblioteket har att låna.

[XC]

De flesta författare brukar väl dessutom rekommendera att man läser böckerna i utgivningskronologi först.

[Cartman]

-Jo du har nog rätt i det, men som läsare vill man vara säker innan man börjar läsa. Inget kul att efter 2 böcker få veta att man är mitt i en serie och har missat viktig information.

[XC]

Nej.

Jag har ju iofs inte läst 2-4 men jag tror inte man går miste om någon upplevelse om man kör på utgivnings kronologin.