Filmen tar direkt vid där Casino Royale slutade. Inleds med Bonds transport av Mr White till MI6´s högkvarter i Italien.
En ganska våldsam bilfärd där Bond kör som en biltjuv, visst har man sett det förr i andra filmer men det finns inget som en rejäl biljakt som eldar adrenalinet hos biobesökaren. Den usla Bond-låten ""Another Way To Die" som följer känns inte som den stämningshöjare den borde vara utan mer ett nödvändigt ont.
Casino Royale fick mycket beröm för dess förnyelse av den tidigare något trötta Bond-franchisen, Quantum of solace är om möjligt än mer banbrytande. Det är en annorlunda upplevelsen att se Bond och andra bekanta karaktärer agera utifrån tidigare erfarenheter, de känns mer mänskliga helt enkelt.
Bond är såklart hämndlysten efter Vespers död, även om han officiellt förnekar det. Tack vare information från Mr White och andra omständigheter beger sig Bond till Caribien där en av Le Scifres chefer befinner sig. Bondskurken är återigen en "blek" typ; affärsmannen och falska miljövännen Dominic Greene. Där Mads Mikkelsens blodgråtande öga var en klassisk skurkdeffekt har Mr Greene ett för Bondskurkar ganska vanligt utseende, men de mer seriefigursliknande skurkarna som Jaws och Bloofeld skär sig mot det nya realistiska Bond-universumet. Som svensk kan man möjligen skratta åt Greene´s likhet med den gamle Rederiet-skurken Carl. Det närmaste vi kommer en underhuggare med säreget utseende är den Colombianske exdiktatorn General Medrano, hans medverkan leder fram till filmens ena Bondbrud. Camille; en kvinna som infiltrerat Greene´s organisation för att kunna hämnas hans allierade General Medrano som mördade hennes familj. Bondbrud nummer 2 miss Fields har en betydligt mindre roll, men hon tillför komik och filmens enda sexscen, vilket är i svagaste laget om det varit "oldschoolBond". Bond och Camilles hämndlystnad gör att de förenas i kampen mot skurkarna, men gränsen mellan skurk eller hjälte är denna gång ganska flytande. Bond självfallet hjälte, liksom Greene är en skurk, däremot har såväl CIA som i viss mån MI6 och brittiska regeringen en för Bond-filmerna oväntad negativ roll i filmen.
Craig gör åter ett habilt hantverkt som stentuff Bond med bett i repliken, visserligen ingen stor skämtare som Moore eller Brosnan men visst kan han när det tillfälle ges dra en sexistiskt replik med ett snett leende som får den manliga delen av publiken till ett kollektivt "Höhöhö". Något som jag gillar med "Quantum" är att den är mer actionfylld och variationsrik än föregångaren. Casino Royale är fortfarande en bra film, men det blev lite väl mycket pokerspelande i längden. "Quantum" påminner mer om de gamla filmerna, fast med den nya tidens allvar, realism och krav på spektakulära actionscener. Det är en svår balansgång men jag tycker de lyckats riktigt bra. Speciellt kul att de vågar smyga in lite subtila referenser till 60-70-talsfilmerna.
Betyg: 4 av 5
Edited by Walker, 03 November 2008 - 01:30.



